Nu är det tosdag och jag sitter vid datorn och försöker skriva klart min labbrapport i fysiken som ska vara klar idag. Fastnar på diskussionen, orkar inte mer just nu. Ska sitta och blogga ett tag för att fästa tankarna på annat.

Jag blir bara starkare och starkare för varje dag, jag är ganska lättad att det blev som det blev för det hade aldrig funkat. Visst känns det tomt och man är så van att alltid ha nån vid sin sida men det är ju inte det viktigaste. Det viktigaste är vell iallafall att vara lycklig och må bra? Igår så sa therese en smart sak som fick mig att tänka till. Det tar ungefär 3 förhållanden innan man hittar den rätta. I det första så tar det slut för att man gör fel, man vet inte hur man ska bete sig för att få allt att funka. men till slut så inser man vilka fel som var i förhållandet så man ska försöka ta med sig den erfarenheten till nästa förhållande. I det andra förhållandet så försöker man göra allt så bra som möjligt genom att försöka göra allt så bra som möjligt genom att vara perfekt, men vem vill ha ett " perfekt" förhållande, och vad är egentligen ett perfekt förhållande? Iallfall så tar det slut för att man är trött på att låssas vara så lyckliga ihop. I det tredje förhållandet så vet man att inget av det tidigare funkat så man är bara sig själv. Att vara sig själv och att den andra oxå respekterar det är det viktigaste. Om ett förhållande ska funka så ska man känna lycka hela tiden. Visst så har man sina stunder så man bråkar och tjafsar, men i det stora hela så ska man aldrig tvivla på förhållandet. För då är man inte lycklig. Jag var inte lycklig hela tiden under mitt förhållande vilket tror jag är orsaken till att jag tar det så bra som jag faktiskt gör. Jag tänker på vad som väntar mig i framtiden och vilka möjligheter som finns. Jag är ju trots allt bara 17 år.

// helene