att kunna börja om från cratch
Har gått med hunden i 90 min och är helt iskall om händerna, skriver lite här så kanske de blir varmare igen.
Jag har gått nu varje dag den här veckan, och det är verkligen så jävla skönt har jag kommit på. Jag gör det inte enbart i motionssyfte utan för att rensa huvudet oxå. Det är min egna tid där jag inte behöver omringas av massa tjat, skrik och klagande från diverse personer här hemma. Tid där jag kan reflektera över vad som jag tycker är roligt och viktigt här i livet. Och det som jag kom fram till idag är att allt verkligen känns skit just nu. Många känner att livet leker, de ser fram emot sommaren, hur härligt det ska bli att få semester, resa och bara njuta av tillvaron. Men så känner inte jag just nu. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka mitt liv till när jag var som lyckligast, i 8-9:an, hade inge bekymmer, det gick bra i skolan, allt kändes bra hemma ( tror jag ), livet lekte helt enkelt. Men nu är det inte lika så lätt. Allt går skit i skolan, har längre ingen ork, försöker med misslyckas, försöker men misslyckas återigen. Varje gång som jag känner mig misslyckad så åker jag ett ner ett steg på trappen till en lycklig tid, ett lyckligt liv. Den senaste tiden så har jag nog hamnat ett steg längre ner på den där trappen ju mer tiden går. Jag ser inget ljus i tillvaron just nu och vet inte hur jag ska ta mig upp därifrån. Jag försöker tänka på annat och jag försöker tänka possetivt och ha ljusa tankar om framtiden, men vad tjänar det till? Det hjälper mig inte nu i vilket fall som helst. Jag vet att man ska försöka tänka på saker som man mår bra av, man ska göra saker som man själv vill osv, men vem fan orkar det? Jag känner att vad jag än gör så blir jag fan inte gladare i slutändan.
Det är helt sjukt hur en person kan förstöra så mycket för en annan människa, Även fast han är död för jag och jag vill aldrig mer se den människan i mitt liv så kommer det han gjorde alltid finnas kvar och jag ska bara hitta ett sätt att ta mig därifrån och ja jag kommer att bli stark igen och jag kommer bli den tjejen med bra självkänsla igen, men frågan är bara när?
// helene
Jag har gått nu varje dag den här veckan, och det är verkligen så jävla skönt har jag kommit på. Jag gör det inte enbart i motionssyfte utan för att rensa huvudet oxå. Det är min egna tid där jag inte behöver omringas av massa tjat, skrik och klagande från diverse personer här hemma. Tid där jag kan reflektera över vad som jag tycker är roligt och viktigt här i livet. Och det som jag kom fram till idag är att allt verkligen känns skit just nu. Många känner att livet leker, de ser fram emot sommaren, hur härligt det ska bli att få semester, resa och bara njuta av tillvaron. Men så känner inte jag just nu. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka mitt liv till när jag var som lyckligast, i 8-9:an, hade inge bekymmer, det gick bra i skolan, allt kändes bra hemma ( tror jag ), livet lekte helt enkelt. Men nu är det inte lika så lätt. Allt går skit i skolan, har längre ingen ork, försöker med misslyckas, försöker men misslyckas återigen. Varje gång som jag känner mig misslyckad så åker jag ett ner ett steg på trappen till en lycklig tid, ett lyckligt liv. Den senaste tiden så har jag nog hamnat ett steg längre ner på den där trappen ju mer tiden går. Jag ser inget ljus i tillvaron just nu och vet inte hur jag ska ta mig upp därifrån. Jag försöker tänka på annat och jag försöker tänka possetivt och ha ljusa tankar om framtiden, men vad tjänar det till? Det hjälper mig inte nu i vilket fall som helst. Jag vet att man ska försöka tänka på saker som man mår bra av, man ska göra saker som man själv vill osv, men vem fan orkar det? Jag känner att vad jag än gör så blir jag fan inte gladare i slutändan.
Det är helt sjukt hur en person kan förstöra så mycket för en annan människa, Även fast han är död för jag och jag vill aldrig mer se den människan i mitt liv så kommer det han gjorde alltid finnas kvar och jag ska bara hitta ett sätt att ta mig därifrån och ja jag kommer att bli stark igen och jag kommer bli den tjejen med bra självkänsla igen, men frågan är bara när?
// helene
Kommentarer
Trackback
